Det har varit lite mycket tankar och lite bloggande. I går var det ett år sen min älskade farmor gick bort. Så mina tnakar har varit hos henne den senaste tiden. Jag är så glad att vi firade julen 07 med henne. Sista chansen att träffa henne. Första/sista gången hon träffade cim. När jag var gravid med Lucas dog min farfar och nu med Lea dog farmor. Jag saknar dom så mycket. Jag har svårt att acceptera att min farmor är borta. Min söta farmor.

Har även svårt för att min kusin inte finns med oss längre. När ska såren inte vara så djupa? Min kusin som dog alldelens förtidigt. Han tog sitt liv på sin studentdag. Juni 95. Hemma i sitt rum. Med hans pappas jaktgevär.
Varför är livet så orättvist? Varför ville han avsluta sitt liv? En fråga man aldrig kommer få svar på.