och inte 14 längre.... Även fast jag har lite svårt att erkänna att jag har gått över 30. Haha.
Läser ganska mycket "fjortis" bloggar. Vissa bättre än andra.
Läser bla syster och hennes kompisars bloggar. Då har man lite koll på dom. Hihi.

Men denna osäkerhet som ligger hos alla egentligen. Trots att dom inte inser det själva. Att man måste vara på ett visst sätt. Att man ska stå över alla andra. Jag är ingen fjortis längre. Alla fjortisar är pinsama. Osv osv.

Jag känner att jag är rätt nöjd med livet nu. Att man slipper vara tonåring. Trots att mycket bra hände den tiden så var det så himlastormande med alla känslor som satt utanför kroppen.

Hände ganska mycket tråkigt oxå. Mammas fd man försökte ta sitt liv när jag var 13, 14 år något. Mamma hade varit otrogen och träffat hennes nuvarande sambo. Trots att vi har en bra relation i dag jag och mammas sambo så tyckte jag det var jobbigt i början. J ( mammas fd man ) hade ju ändå varit hos mig sen jag var 4 år. Jag hade svårt för ålderskillnaden i början. Han var ju liksom bara 11 äldre än mig. Haha. Morsan var ju en gammal tant i mina ögon. Shit jag är snart lika gammal som hon var då ;-) Jag är ju ingen tant.

Om ni ska vara otrogna och ha barn. Sköt det för all del snyggt. Avsluta det ena innan det andra kommer in till barnen.
Speciellt om barnen är tonåringar.
Oj oj. Kommer så i väl ihåg känslan när jag skulle väcka min mamma och det låg en främmande karl i sängen.

Nu verkar det som Lea vaknar.