Min älskade farmor

Min älskade farmor


Farmor gick bort i vintras. I slutet av januari. Jag hade tyvärr inte träffat farmor på ett tag, då det har kommit en hel del saker emellan. Flygbolag som gick i konkurs, dåligt med pengar. Men i julas hann vi hälsa på henne. Sista gången jag fick träffa henne. Men oj vad hon tyckte det var jobbigt att träffa alla barnbarns barnen. Det var lite för mycket tempo för henne. :-)

När jag skjutsade hem henne från faster på julaftons kvällen trodde jag att hon skulle dö. Hon mådde riktigt dåligt. Jag hjälpte henne i säng och sa att jag kommer i morgon. Jag stoppade om henne och pussade hennes panna. Så som hon alltid gjorde på mig när jag var liten.
Men hon överlevde denna gång med. Hon har varit riktigt dålig farmor till och från. Så hon har lurat oss många gånger sega goa tanten. Sen en månad senare kom samtalet från pappa. Farmor ligger på sjukhus. Hon kommer inte överleva. Jag är på väg dit nu. Så hjälplös man kände sig när man befann sig 125 mil därifrån. Det är ju inte så man kan kvista över direkt. Pratar mycket med pappa dom dagarna. Läkarna ger henne ingen tid till. Hon kommer inte överleva detta kärlkrampsanfall. Men hon segar på ett par dagar. Jag känner mig orkeslös och orkar ingenting hemma. Vill bara åka i väg till farmor. Maken säger att jag ska åka. Att han kompar från jobbet så han kan både lämna och hämta barnen. Kollar på flygbiljeter. Visst, jag bokar när jag kommer hem från jobbet tänkte jag. Sitter på tåget till jobbet och får sms av pappa att han och min faster ska åka hem efter ha vakat hela natten. Farmors syster kom till sjukhuset .
Han bad mig inte ringa, för han hade varit vaken i ett dygn. Han och faster hann inte hem förens dom blev tillbaks ringda. Dom hann till parkeringen då gick farmor bort. Pappa ringde mig direkt.

9:10 den 29 januari gick min älskade farmor bort.

Undra om man någonsin kommer lära sig att ta ett sådant besked. Jag bröt ihop på jobbet. Sjönk ihop i en hög på golvet. Jag grät och grät. Snörvlade säkert en hel del med. Monika kom ut till mig och försökte trösta mig. Men jag kommer för allt i världen inte ihåg vad hon sa. Men hon fixade iaf taxi hem åt mig. För hon tyckte inte att jag skulle åka hem komunalt den dagen. Taxin kom och kvittot skickades till jobbet. Resten av den dagen är som en dimma.

Jag saknar dig farmor

Kommentarer
Postat av: annelie

..jag vet inte vad jag ska skriva.. men jag beklagar verkligen. Min farmor och jag stod varandra otroligt nära.. när hon gick bort fick jag inte fram en tår förrän begravningen. Det var som om jag förnekade det ända tills dess. Jag är verkligen ledsen för er skull.. detär en enorm förlust.

MVH/ Annelie

2008-11-19 @ 13:50:07
URL: http://goolan.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback