Alltså att man aldrig lär sig. Man ska sova på nätterna.... Inte vara uppe och sitta och familjeliva, leta hus och allt vad jag sysslade med när Lea äntligen somnade i går. Hon har svårt att komma till ro.

Så nu sitter jag här med bara 4 timmars sömn. Inte sammanhängande sömn. Sån tur har man ju inte ;-)

Fredag i dag. Ska åka och leta efter byxor till maken och någon fin tröja till mig. Helgen bjuder på dop. Trevligt :-)
Det är min "bonus" kusin som ska döpas. Heter det bonus kusin??? Nåja, det är iaf mammas sambos lillasysters dotter som ska döpas. Alltid mysigt med dop. Jag har så få kusiner, så det blir min kusin ;-) 

Jag har 2 st på min pappas sida. Eller 3 om man räknar med Martin, som tyvärr tog sitt liv en juni morgon 1995. Saknar fortfarande. Av alla dagar så tog han sitt liv på sin studentdag. En dag som ska vara fylld av skratt, roliga minnen osv.
Hans klasskamrater kan inte ha haft en sån trevlig studentdag.
Jag och mina kompisar skulle fira sommarlovets första dag som vi alltid gjorde. Med ett besök på Djurgården med picknick. Telefonen ringer och det är min pappa som ringer och berättar vad som har hänt. Jag bara sjönk ner på golvet och var övertygad om att han ljög. Inte kan en sådan hemsk sak hända min Kusin. Vi som snart skulle träffas.

Det året blev det sista som vi hade Picknick på Djurgården. Det blev aldrig samma sak igen. Vi åkte dit, för jag ville inte sitta hemma efter det beskedet. Men picknicken var inte som vanligt. Mina kompisar försökte trösta, men jag kunde inte släppa lös det. Jag blev nästan kall. Men allt kom sedan på begravningen. Då släppte allt och jag tillät mig själv att sörja. I min värld så hade ingen tidigare dött. Ingen närstående. Några avlägsna släktingar som jag aldrig umgicks med. Mitt första möte med döden en 18 årig pojke som hade hela livet framför sig. Det var tufft. Det är fortfarande 13 år senare jobbigt att tänka tanken. Varför???? Den frågan kommer ju inte få ett ordentligt svar. Även fast han lämnade ett brev där det stod att han var instängd i en glasbubbla. Det var i princip allt. Visst mådde han inte bra, det förstår man ju av ett sådant brev. Men varför mådde han inte bra, varför valde han att avsluta sitt liv innan det ens har börjat.
När man står med ena benet in i vuxen livet?

usch så deppigt det blev nu då.